"Här vilar en vars namn var skrivet i vatten" • John Keats, brittisk poet. 1795-1821. Inskription på gravstenen. Vår pappa Mario Grut brukade säga att han ville ha den versen på sin gravsten. Eller ha ingen sten alls.
På den här sidan presenteras en del av familjens historia och bakgrund. Vill du skippa historiken och hitta någon av oss som är barn till Mario kan du leta på följande länkar. Aminata Merete Grut, UX Designer & Journalist. Torben Grut, Verksamhetsutvecklare i Mösterås kommun. Jannike Grut, skådespelare och ledare för Moderna Teatern.
Vill du läsa mer om Mario Grut och de andra danska släktingarna och se bilder, fortsätt scrolla nedåt.
Mario Grut (1930-2007) skribent, översättare, recensent, fotograf och filmare, var verksam i Sverige från slutet av 50-talet då han rekryterades som frilans för Aftonbladets kultursidor av redaktören Karl Vennberg. Listan över verk och författare han översatt är lång, för favoritförlagen Coeckelberghs och Ellerströms. Lång är även listan över de artiklar han skrivit för Aftonbladet, som han fortsatte att frilansa för med både texter och bilder ända fram till sin bortgång, bland svalor och sommarrosor vid huset på Gotland, sommaren 2007.
Mario var dansk medborgare och växte upp i Thailand där hans pappa jobbade för spårvägen i Bangkok, men föddes i mammans hemstad Göteborg. I folkbokföringen står hastigt noterat: "fadern dansk, föräldrarna på tillfälligt besök". Marios första språk var thai och engelska, följt av svenska efter att han under andra världskriget placerats i en internatskola i Sverige tillsammans med sin bror,.. då föräldrarna var kvar i Thailand.
"Jag är en världsmedborgare med danskt pass" • Mario Grut
Mario Grut upplevde inte sig själv som svensk och valde att fortsätta vara dansk medborgare livet ut, i protest mot konservativ nationalism, etnocentrism och storhetsambitioner. När han kom till Sverige, i samband med att andra världskriget bröt ut, kände han inte att det fanns någon självklar plats för honom här. Han saknade Thailand, kunde inte prata svenska, hade ett främmande namn, svart hår och bruna ögon. På internatskolorna blev han utsatt för exkludering och främlingsfientlig mobbning, något som satte djupa spår i honom och formade hans syn på både världen och Sverige.
Han bestämde sig för att aldrig ansöka om att få bli svensk medborgare trots att han bodde och arbetade större delen av sitt liv i Stockholm och på Gotland. Han ville hellre bli kallad världsmedborgare. Han reste mycket, särskilt vintertid då han längtade bort från det nordiska mörkret, gärna till Frankrike, Spanien eller Italien. Vi barn fick då och då sporadiska vykort och meddelanden, från någon italiensk bergstopp eller något annat ställe där pappa slagit sig ner över vintern för att skriva och leva, långt bort från granskog, snö och dystra skandinaviska skymningsdagar. När ljuset återvände kom också pappa tillbaka.
Jag har aldrig förstått varför våra föräldrar skickade oss till Sverige. Kanske fanns det inga internat i Danmark som ville ta emot två ensamkommande pojkar vars föräldrar bodde i Thailand? • Mikael Grut
Från krigstiden finns anteckningar i kyrkböckerna om att bröderna vistades tillfälligt i Släps församling med sin mamma sommaren 1941 och att Marios lillebror Mikael blivit döpt där 14 juni 1942. Efter krigsslutet då pappan Edmund Tage Grut (1902-1958) kommit hem från militärtjänsten i Indien, följde några år då föräldrarna bodde i det befriade Danmark, medan bröderna blev kvar på internatskolan i Sverige.
När Edmund fick jobb på SAS i Sverige, gick flyttlasset till Bromma i Stockholm. Först då, 1949, registrerades Mario Grut som invandrad till Sverige från Danmark. När pappan fem år senare fick nytt jobb på Danmark-Amerikalinjen flyttade familjen tillbaka till Köpenhamn. Men Mario hade svårt att slita sig från Stockholm, där han mellan resorna umgicks i kulturkretsar och senare (1958) gifte sig med Birgitta Sundén. Deras tre barn, Aminata Merete, Torben och Jannike, sju barnbarn och numera även barnbarns barn, är alla födda i Sverige och idag bosatta i Lund, Kalmar och Stockholm, men den danska anknytningen finns fortfarande kvar genom ärvda medborgarskap, boende i Danmark och danska partners.
Mario Gruts bror, Mikael, arbetade i många år med hållbart skogsbruk i Västafrika, Centralafrika och Indonesien, för Världsbanken som senior forestry specialist. Familjen bodde i först Sydafrika, där de tre barnen föddes i Stellenbosch. Därefter följde Rom, Washington DC och slutligen London, där Mikael bodde med hustrun och dansaren Marina (1934-2022). Av deras barn bor Vicky i London, Nikolaj i Toronto och Edmund Steven nu i Köpenhamn, med familjer.
För att läsa mer om Mario Grut gå till den här sidan (öppnas i nytt fönster).
Sedan tidigare finns ytterligare en dansk gren av familjen representerad i Sverige, genom William Walter Hansen Grut och hans hustru Walborg Heilmann som flyttade från Köpenhamn och bosatte sig i Tun, i Skaraborgs län, under andra hälften av 1800-talet. I hemmet talades danska. En av sönerna i den danska familjen var arkitekten Torben Andreas Grut (1871-1945), som bland annat ritade Stockholms stadion och kungafamiljens slott Solliden, på Öland. Hans son, överstelöjtnant William Guernsey Grut (1914-2012), blev 1948 olympisk guldmedaljör i modern femkamp och hade tjänst som militär i Östersund, där de flesta av hans barn är födda och uppvuxna.
Det är lite ironiskt att Torben Grut, som ritat så många nationalromantiska byggnader i Sverige faktiskt var av dansk släkt. De byggnadsverk som svenskarna älskar att skryta om är kanske alltså inte så svenska trots allt. Eller så är de svenska i kontext, men ritade av en dansk. Inte lätt detta med identitet. Mer om detta går att läsa i boken "Torben Grut, en arkitekt och hans ideal". Den finns på bibliotek och går även att köpa begagnad.
"Det er en frygtelig ting at stå med en fod i Danmark og en i Sverige. Jeg ved sandelig ikke, hvad det skal blive til for mig i den sag. Jeg holder så meget af begge landene men savner noget hos svenskerne og støder mig på noget hos danskerne. Af og til slår jeg over for eller imod, så meget heftigere, som det jo er lidt usikkert – ja, ja, den konflikt løser sig jo snart. Vi kan være glade, at de ikke er to fiender. Skulde det engang gælde, da holder blodets bånd over opdragelsens. Men indtil da er jeg svensk, formoder jeg!" - ur boken och avhandlingen av Micael Ekberg om "Torben Grut, en arkitekt och hans ideal".
En annan av de danska sönerna från Tun, William Lennart Grut (1881—1949) emigrerade till Thailand (som då kallades Siam) och drev från 1906 en omfattande affärsverksamhet där tillsammans med danska släktingar. Under en period var han även svensk generalkonsul i landet, ett uppdrag som systersonen Edmund Tage Grut senare tog över. Edmund fick 1924 jobb som Traffic manager för spårvägarna i Bangkok, som tillhörde danskägda Siam Electric där kusinen Jørgen Knudtzon var chef. Edmund gifte sig 1928 i Penang med Sigbrit Wijk, som kom från en skeppsredarsläkt i Göteborg. Tillsammans fick de sönerna Mario, som föddes 1930 i Göteborg dit mamman rest för att föda, och Mikael som föddes i Bangkok 1932.
När tyskarna ockuperade Danmark 1940 var det flera av danskarna i Thailand, bland dem Edmund Tage Grut, som tog värvning i brittiska armén. Danmark var ju ockuperat och att återvända dit var inget alternativ. När japanerna hotade att angripa Thailand lämnade de flesta av släktingarna landet. Efter många dramatiska turer lyckades Edmund ta sig från Singapore till Indien där han blev placerad i General Mountbattens stab som underrättelseofficer, ansvarig för kontakterna med den thailändska motståndsrörelsen. Han var involverad i förhandlingar mellan USA, UK och den Thailändska exilregeringen både under och efter kriget, reste i omgångar mellan olika länder och återvände inte till Danmark förrän 1946.
Edmunds sysslingar (second cousins eller cousins once removed på engelska), Lennart Gruts barn, var alla födda i Thailand. Rolf Grut, som under kriget tjänstgjorde i the British Airforces, gifte sig med Nya Zeeländskan Rhodes Neville 1943 i Australien. Familjen bodde i Malaysia där barnen, Willam, Diana och Josephine föddes. Syskonen, som alltså är Marios bryllingar eller tremänningar (third cousins eller cousins twice removed) bor idag i Vancouver.
Edmund Tage Gruts mamma, Mary (1876-1958) föddes i den danska familjen Grut i Tun, Skaraborgs län, och var alltså syster till bland andra arkitekten Torben Andreas Grut. Mary gifte sig med sin danske släkting, Torben Grut (1865-1952), flyttade till Köpenhamn och fick fem barn; Merete (1900-1954), Edmund (1902-1958), Erling (1905-1998), Aage (1906-1977) och Bente (1915-1996).
Mary förde regelbundet dagbok, under bland annat andra världskriget. Dagböckerna är alla skrivna på modersmålet danska. Familjen har dokumenterat dagböckerna från 1919-1946.
"Per ardua ad astra" • Den danska familjens ordspråk (genom svårigheter mot stjärnorna) står på gravstenen vid familjegraven.
Mario Grut och arkitekten Torben Grut brottades bägge med en kluven inställning till Sverige under sina liv. Bägge valde att behålla sin danska nationalitet. För Mario Grut var den danska anknytningen starkare och nu vilar han till slut i familjegraven vid Gentofte Kyrka i Köpenhamn, vid sidan av sin farmor och farfar, mor och far och de andra syskonen från Hummeltofte.
Emma Eliza Grut, vars familjenamn fått leva vidare genom hennes barn, var den första att vila i familjegraven. Hon kom till Danmark från den engelska ön Guernsey i tjugoårsåldern där hon var uppvuxen och hade träffat sin blivande man Andreas Nicolai Hansen när han seglade med ett danskt handelsskepp. Mario Grut var Elizas barnbarns barnbarn och vi tillhör den femte generationen. Av migranter.
Gunnar Ekelöfs dikt Non Serviam beskriver träffsäkert den komplexa identitetens dilemma.
"Jag är en främling i detta land men detta land är ingen främling i mig! Jag är inte hemma i detta land men detta land beter sig som hemma i mig!" • Gunnar Ekelöf,
.
.